Vättersö Södra bryggans samfällighetsförening
Vättersö Södra Bryggans Samfällighetsförening (VSBSF) omfattar alla fastigheter på Vättersö med omnejd (f.n. 173 fastigheter) enligt förrättningen 1997. Alla fastigheter har samma andelstal (1). Här är stadgarna.
VSBSF har framför allt ansvar för Södra Bryggan, -för drift och underhåll. En genomgripande renovering gjordes 2008 ? Vissa kompletteringar återstår att genomföra.
VSBSF är den formella markägaren till stamfastigheten på Vättersö med omnejd, Vättersö 1:1, samt även 1:26 och 1:53. Förvaltning av marken sker dock genom de andra tre samfälligheterna VNSF, St Aspöns SF och byalalaget på L:a Aspön.
Brygga vid Strömsudden för tillfällig angöring ingår också i VSBSF:s ansvar. Den är till för tillfällig angöring (upp till en vecka), i första hand för aspöbor och holmbor.
Norrkällan och den gemensamma brunnen på St. Aspön är även de en del av VSBSF:S ansvar. Övriga brunnar ingår ansvaret hos de tre samfälligheterna VNSF, St Aspöns SF och byalalaget på L:a Aspön.
Historik
Vättersö Södra Bryggans Samfällighetsförening (VSBSF) på Vättersö bildades formellt i januari 1997 i samband med den omförrättning som skapade tre samfällighetsföreningar och en delägarsamfällighet ur den enda gamla – Vättersö Samfällighetsförening (VSF), som bildats 1980. Vättersö Södra Bryggans SF fick ansvar för ägandet av marken och södra bryggan och varje ö – Vättersö, Stora Aspö och Lilla Aspö – fick sin egen samfällighet som har ansvar för förvaltning; vägar, grönområden, vissa gemensamma bryggor samt brunnar. På Vättersö (drygt 120 fastigheter) och Stora Aspö (ca 30 fastigheter) sköts detta genom samfällighetsföreningar (Vättersö Nya SF och Stora Aspöns SF), medan Lilla Aspön (ca 17 fastigheter) sköter sina frågor mera informellt, som en s k delägarsamfällighet.
Först i oktober 2000 fick de tre nya samfällighetsföreningarna aktivt arbetande styrelser, vilket betydde att den gamla föreningen, VSF, kunde avvecklas helt, i juli 2001. Då kunde utdebiteringar av avgifter på de deltagande fastigheterna göras, så att de nya föreningarna med egen budget hade möjlighet att återuppta arbetet med underhåll – som hade varit eftersatt under nästan hela 90-talet – och göra de nya investeringar som behövdes